”Det här är den bästa, om inte enda, platsen för den som vill ligga i framkant när det kommer till automation.”
Med det citatet inleddes Nordens största automationskonferens, Uipath Automation Summit, i Stockholm för drygt två veckor sedan. Vipetech var på plats, tillsammans med en rad andra aktörer i branschen, för att nätverka, dela erfarenheter och lyssna till framgångsrika case.
Bland föreläsarna fanns bland annat Telia, som gjort en stor automationsresa med målet att värdet av insatsen ska öka utan att kostnaderna drar iväg. På agendan fanns också Ericsson, presenterat som en av branschens ledare när det kommer till att ha drivit en företagsförändring baserat på AI. Dessutom talade, bland fler, Postnord, Scania, SAS och Sweco.
Inledde konferensen gjorde Dr Bernhard Schaffrik från Forrester Research med en föreläsning på temat hur AI och Automation verkar i symbios.
Om man ser till den publika debatten kring AI finns två ganska tydliga läger. Där är de som ser innovation, automation och smart AI som framtiden och de finns dem som skräms av den snabba utvecklingen. En allmän uppfattning är att ”AI tar våra jobb, vi kommer snart inte behövas”.
Dr Bernhard Schaffrik startade sin föreläsning med att slå hål på det påståendet. AI ska inte ersätta, endast supporta. Genom att implementera AI på de platser där den mänskliga faktorn har som störst chans att skina, kan AI bli verktyget som tillåter medarbetaren att ägna sig åt det den är bäst på. Får denne tid till det, snarare än det repetitiva, kan värdet öka i alla led i verksamheten i längden. Rätt person på rätt plats, med stöttning av smart AI.
Ur den utgångspunkten talade han vidare om hur automation aldrig kan verka framgångsrikt som en engångsgrej eller quick fix för ett företag. Man måste se det som en resa, där man på ett målmedvetet sätt lägger upp en långsiktig strategi som banar väg för ökat värde på flera håll i bolaget.
Hur man gör det? Enligt Dr. Bernhard Schaffrik bör man börja smått och med inspiration. Genom att involvera bolagets anställda på automationsresan, genom att från början vara tydlig med syfte, mål och medel, kan rädsla avtäckas och bytas mot motivation och teamkänsla.
Samtidigt presenterar han fyra fallgropar identifierade som vanliga vid misslyckande automationsimplementationer, som dykt upp i den research han bedrivit tillsammans med Forrester Research:
- Att inte ha en strategisk riktning för användandet av AI. Att tänka ”allt, överallt och direkt”.
- Att anta att effektiviteten som kommer med AI är hela lösningen snarare än att förstå att det är ett verktyg för att öka effektiviteten hos medarbetaren.
- Att inte tänka på det som en lång resa, utan istället som en stor engångsgrej.
- Utan korrekt data skapar AI bara nonsens och hallucinationer.
Och för att motverka det, avslutade han sin presentation med att presentera fem steg att börja i:
För att statuera ett av många goda exempel från dagen, återger vi även några viktiga lärdomar från den presentation som Nicklas Lindersson höll för Telias räkning. Under många har telekombolaget arbetat med någon typ av automation, men han koncentrerar det bak till 2016 i det sammanhang som man talar om automation kring AI. Då började man med RPA, nu fokuserar man på Gen AI.
En av deras viktigaste lärdomar är att tydligt fånga värdet i resan, annars riskerar potentialen att bara bli en fin rad på ett papper som försvinner. Därav talade Nicklas Lindersson ur fyra centrala frågor när han redovisade Telias automationsresa:
a. Vem äger värdet som ska genereras?
b. Hur beräknas det värdet?
c. Hur ser man till att värdet blir lyckosamt?
d. Vem är ansvarig för att värdet realiseras?
Genom att tydliggöra det, samtidigt som man minskar gapet mellan de som ska använda genereringen av AI och de som implementerar den har Telia lyckas skapa ett framgångsrikt sätt kring det som är framtiden. Vidare talar Nicklas Lindersson, likt Dr Bernhard Schaffrik, om vikten att få med sig organisationen på resan. Något som ofta kommer av ren natur när man identifierar ägandeskap och tydliggör värdet – i såväl det stora som det lilla.
